Att bli placerad i fack

Hej bloggen! 

I detta inlägg kommer jag säga mina personliga åsikter. Jag tycker det finns flera problem i den så kallade hästvärlden varav ett jag valt att skriva lite om. Jag rör mig mycket runt dressyrryttare, tränar mest dressyr för att sätta grunder, står i dressyrstall och så vidare. Det är ordning & reda samt de flesta ”dressyrare” precis som de flesta hoppryttare, fälttävlansryttare, hobbyryttare och etcetera är suupersnälla. Detta vill jag poängtera redan nu då jag inte vill slänga ur mig något fult om dressyrryttare då jag tycker det är fantastiskt vilken koll de har på sina hästar och jag har många vänner som sagt inom dressyren. Det jag ser som ett problem är faktiskt precis tvärtom, det här med att vi placeras i fack. Inlägget skulle ju kunna vara hur långt som helst då det finns flera exempel och inte bara från hästvärlden. Jag har blivit placerad i fack i hela mitt liv både som ryttare och vanlig människa. Men för att korta  ner detta ska jag skriva om en sak idag och om ni vill ha mer så kanske det blir en del 2, kanske i rörligt material också?

Det jag har tänkt på just nu är känslan av att inte bli tagen på allvar som hoppryttare. Jag har tydliga mål med hoppningen och att tävla inom hoppning – det är inget jag gör bara för att ”få” flänga runt. De ponnysar jag haft har det alltid funnits en plan med vad jag gör, dom blir noggrant ompysslade. Rids ut på långa skrittpromenader, rids så gott som det går alltså på olika underlag såsom – skog & mark (natur), utebana, ridhus och går i skrittmaskin. De longeras och tömkörs d.v.s jobbas från marken – skapar connection, rider mer dressyr än hoppning hemma, hoppar inte högt ofta då jag anser att lydnad är A  & O – högt kan man hoppa någon gång ibland för att få språng i kroppen men annars fungerar markarbete. You get it, jag galopperar inte runt i samma varv fyrtioåtta gånger bara för att jag är en hoppryttare – jag är precis lika noggrann med hästens välmående som de flesta inom alla olika slags discipliner. Jag tycker alla discipliner ska tas på allvar för det finns duktiga hästmänniskor på alla olika fronter. Jag vill just nu inte tävla dressyr. Tycker att det är ashäftigt men känns just nu inte som någonting jag vill. Jag vill inte höra mer:

”Jag höll också på med hoppning i din ålder, innan jag började med riktig ridning alltså”

eller:

”Hoppning är tråkigt för det är bara att skänkla och svänga lite, enkelt”

Jag måste säga  att dessa kommentarer får det att koka till lite i mig. Det är så mycket mer än att skänkla och svänga. Jag respekterar er satsning, respektera min. Jag respekterar ert slit, respektera mitt slit. Jag förstår att ni kämpar så förstå att jag också gör det. Hästar är en passion för mig också. Sedan får man ju självklart inte placera andra i ett fack då heller för alla säger ju inte så. Hoppas ni förstår vad jag menar. Tack för mig.

Skärmavbild 2017-10-20 kl. 18.17.49

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>